att det kan vända så fort... I går va livet kanon, Cornelia o Nathalie hade en varsin kompis här och jag babblade på med deras mamma Jenny

Hade så skoj o trevligt och dom gick hem runt 15. Cornelia somnade fort i soffan och Nathalie höll i gång för fullt...
Nån gång runt 15.30 förändrades allt.

Kan tyckas märkligt, men han var verkligen en av oss....


Min pappa ska ha en stor eloge för hur snabbt han kom hit och hjälpte mig... Blev ju klart chockad och visste inte hur jag skulle göra å pappa kom på en kvart liksom. Älskar dig Pappa!!!

Stort tack till alla Er som skrivit en rad eller två och jag började gråta igen när jag läste det Ni skrivit! Det värmde....
Å Lisa.... Han va perfekt.... Så jag förstår att det inte blir det samma att vara hus o kattvakt igen... Elvis finns ju kvar, men han är inte alls som Ozzy. Inte så kelig och go som han, men Elvis e bra go han med.

Han sitter fortfande och letar efter sin bror som aldrig kommer hem, men jag har pratat med honom i dag och så har vi kramats och myst massor.... Hoppas inte han sörjer för mycket för han säger ju inte så mycket =P


Har i allafall mått bättre i dag.... Var en sväng på stan med Jenny men stor censur över var kalaset gick på eftersom maken min läser bloggen... Puss gubben!
Men de e bara massa fina saker i allafall så du får tycka o säga va du vill.... du vet ju att jag shoppar när jag e depp...

I morgon blir det babycafé på öppna förskolan... vill INTE vara ensam hemma känner jag.

Men Danne kommer hem i morrn kväll igen så då har jag sällskap.... Eller de har jag ju jämt, men det är ju på en annan nivå när man pratar med barnen o katten liksom *ler*

Men som sagt, TACK för era värmande ord!!!