Efter stök o bök så däckar man till slut så här. 

Åh vilken dag... Underbara vänner på besök men hela tiden tänker jag på mina döttrar som är såååå många mil ifrån mig. Mammahjärtat värker... 

Trodde /tänkte inte de skulle vara så här jobbigt men jisses alltså... Unnar dom denna resa med sin far, det gör jag absolut. Men fy f*n....

Vet ju inge vad vi kommer kunna göra för skojigheter för dom denna sommar pga ekonomin som föräldralediga samt en resa till Norge som varit planerat för i typ ett år... 

Men vår förhoppning är att kunna ta oss i väg något. I "värsta" fall är det Kolmården då vi har årskort... 

Nu har de vart borta en dag så nu är de sex dagar kvar... 

Ta hand om er