Vart på läkarkoll i dag då min intuition sagt att nått är fel. +4 i urin vilket tydligen kan vara normalt, men kan även vara uvi. Så ny odling tagen o hör jag inget är de inget... Känns bara konstigt. Jobbigt, men nu när läkaren sagt att allt är normalt o ok så får jag lita på honom o släppa min oro. 

Tack Johanna för underbart sällskap idag. De behövdes verkligen... <3 

I dag är Mathias hemma några timmar o styr med lite vardagssysslor som tvätt o gosa med katter. Bad honom köpa med McDonalds på vägen hit. 

;)

Galen hemlängtan har jag stundvis nu... Dom är ju underbara här o hjälper oss med allt vi vill ha hjälp med... Men nu vill man hem. 

Barnen är så duktiga o växer o håller temp som dom ska även utan värmebädd. Så nu tror jag vi väntar in storleken/vikten... 

Vill hem o hålla om döttrarna o hitta rutiner i vardagen, hemma, inte i ett rum utan kök med duschrum. Hem. Gå promenad med bäsarna i vagn o döttrarna på kick eller cykel. Mysa ner oss i soffan hemma. Ta en varm dusch, hemma. Sova i dubbelsäng tätt intill Mathias. Bädda ner alla barn i sina sängar o pussa dom god natt. 

Så med andra ord, vill bara hem... 

Snart bott på sjukhus i en månad med några nätters undantag. Tröttsamt. Ledsamt. Men jag kommer över det. 

Finns dom som har det värr men ville ventilera lite. Ingens liv är ju perfekt så varför hävda/framstå som det. 

Ta hand om er!