I morse kom barnläkaren in o pratade med oss. Det är riktiga  A barn vi har, men Sebastian riskerar en tripp till Bahamas om han inte förbättrar sina värden snart. O detta var inte den barnläkare vi haft tidigare så hen tittade mer på deras ålder än framsteg. 

O då den underbara personal sagt att dom tror att vi inte behöver bo hör så himla länge till så vet vi plötsligt inte vad vi ska tro. Med en stor hemlängtan var det lite jobbigt o höra att dom "bara" är 33 v... Dom tuttar o växer o är jätteduktiga på det mesta... Men men, hen bestämmer väl o ser till barnens bästa... 

Men vi vill hem till de större med nu ju... Vart ifrån varann på tok för mycket nu känna det som. 

Mina älskade barn... 

Tänk att man nu har fyra barn o en sambo att älska. Åh vad mycket kärlek! 

Sen fick de iallafall bada o de va himla spännande. Många miner o uttryck hann dom med o fy så kallt de vart o flyga upp till skötbordet. Men sen va de himla mysigt igen innan man försökte lista ut vad det egentligen va som hände. Åh så härligt de e. 

När dom va rena o torra kom ögonblicket. Kläder. Åh så mysigt. Så många gånger man strosat i affärer o längtat efter de små. Så många gånger man kollat ner i byrån med alla små söta kläder o längtat. Idag va dagen då de kom till nytta. 

Dessvärre känner jag mig inte 100 just nu... Lämnat prover o får svar imorrn då jag kl 9.00 ska träffa nån läkare på förlossning. Hoppas de e en av de jag redan träffat. Börjat tröttna på å berätta historien för ny personal. Dom /vi glömmer ju snart varann i allafall. 

Detta har under kvällen i allafall resulterat i en liten deppdag. 

En av favoriterna här på neo sa hej då igår då hen ska jobba på annan ort i några veckor nu så vi lär inte ses igen. De kändes så tungt o säga adjö till denna människa. 

Vår fina "Tulpan". 

Du betydde massor för oss under dessa dagar. Gråter igen bara jag tänker på dig. Du är en underbar människa på helt rätt ställe. Så glad för vår härliga lugna kväll igår. 

Konstigt hur man är i en situation som denna... Vissa människor klickar man liksom bara med. Känns som man känner varann även om man nyss träffats. 

Idag däremot har ingen favorit jobbat. Dom är bra, men inga som man "känner". 

Jag vet inte... Är väl nervös inför provsvaren med nu tror jag. Som sagt, deppkväll. 

Snart dags för blöjbyte o mat igen. Kl 3.00 tar Mathias o så är de min tur kl 6.00 igen. 

Tur vi är två o att vi kan turas om. 

Ta hand om er!!