Hämtade tjejerna i skola o dagis o åkte sen o hämta ut mitt nya körkort som legat på postterminalen ett bra tag tack vare allt med tvillingarna o sammandragningar o så vidare...

Kom inte ihåg hur jag skrev under :) haha. Sa till kvinnan i kassan att jag inte mindes o när hon tittade på mig förvånat så sa jag att jag valde o föda tvillingar i stället för å hämta ut körkortet, därav väntetiden o minnesförlusten. 

Gick bra ändå o de visade sig att jag mindes rätt. 

Tjejerna har ju varit sååå sugna på å träffa de små, men inte varit helt krya. Idag bestämde vi dock att överraska dom med ett möte. 

Sa dock att Mathias skulle kolla med doktorn först för säkerhets skull. De gjorde han inte.... Han förberedde medan jag o tjejerna fikade färdigt o handlade lite på Apoteket. 

Så när vi kom bort till neo hade Mathias förberett o kört in tvillingsängen i ett rum intill. 

Lugnt o fint tog dom av sig jackor o skor o gick ivrigt in. Lyssnade duktigt på att man måste vara lite tyst o tvätta o sprita händerna innan man går in. Åh va deras ögon lyste. 

Som barn på julafton som väntar på tomten, eller som ett barn som väntar in gästerna till ens kalas... Lycka. 

Åh va fina. Åh va små. Åh va söta. Tihi. 

Dom strålade av lycka o stolthet. 

Fixade täcket som åkt ner lite så dom inte skulle frysa. Lade nallarna tätt intill o log. Vi visade de små fötterna o tjejerna sa i kör : nämen åh va små!!! Tihi. 

Jag kunde som mamma inte vara mera stolt o lycklig. Vet att de kommer bli tufft. Vet att det kommer bli svettigt. Vet att det blir sömnlösa nätter. Vet att livet ändå är rätt perfekt just nu. 

Älskar mina barn. Så otroligt mycket. O när dom pussade sina syskon hej då o talade om för dom att dom kommer sakna de små fanns ingen hejd för lyckan i mammahjärtat. 

Glatt skuttade dom ut från neo o visste att dom snart får ses igen. O då ev även hålla dom. 

Hade en underbar kväll o de somnade rätt ovaggade. Imorrn tar pappan vid igen o det vet tjejerna om. Känns jobbigt men vet att det blir bäst så här just nu. Det är ju trots allt "bara" några veckor vi pratar om. Jobbigt o tufft, men när allt är som vanligt igen glömmer vi nog detta fort. 

Inte vad vi upplevt o genomgått utan att vi var ifrån varann lite mer än vanligt.