Har liksom tappat vanan. 

 

Så kan de gå med fyra kids. 

Full fart rätt ofta, men underbart. 

 

De två stora är underbara mellan sina trotsutbrott. Tror inte de e lätt när man är stor fast man är liten. Vilket ben ska man stå på o vem är jag. Stöttar o lyssnar men just nu har det ibland känts som om inget hjälper. De gör de väl ändå nånstans i slutändan men just nu känd de lite som ett evighetsjobb. 

 

 

De två mindre i familjen är därimot inne i en väldigt mysig period. Mycket skratt o bus. Vintertiden kom o tog allt vad heter rutiner men en vacker dag kommer de tillbaka igen. 

 

I dag tänkte jag ta oss till öppna förskolan. En får passa på de gånger vi är friska :) 

 

 

Ta hand om er.