Jaja, de vänder väl snart. Hoppas jag. 

Idag ska jag hämta älskade döttrarna för ännu en härlig vecka. 

Sen hälsade jag på min farfar med som bor två våningar upp på äldreboende... Fy fan vilken väg han vandrar. 

Har aldrig haft bra kontakt/ starka känslor till min farfar men hans öde önskar jag ingen. 

Idag va nog en "dålig" dag... 

Jag kom dit med bäsarna o sa hej... Han tittar på mig o frågar om de är mat nu. Min farfar kände inte igen mig... 

Trodde inte jag skulle känna så då han ärligt inte stått mig nära nån gång i livet. Men fy fan... 

Demens o cancer är ju vidrigt. Riktigt jävla vidrigt. 

Han hade cancer för flera år sedan. En form som väldigt få överlever. En sån då chansen o leva efter fem år är bara några få procent. Han va en av de procenten. Sedan dog min farmor... 

Tror glädjen försvann med henne. 

Idag tittade han på mig med tomma glansiga ögon. Jag förklarade vem jag var o visade bäsarna. Igen. 

Han sa eller gjorde ingenting. 

Bara satt. 

Är de ett liv? 

Nä, fy tusan. Inget sätt o leva på de där inte. Gav honom en puss på vardera kind o sa adjö. 

O en slängpuss då han faktiskt följde oss med samma tomma glansiga blick. 

Nästa helg ska vi dit igen då han snart fyller år. Han har sagt att de e hans sista födelsedag i typ 30 år... Men nu är jag rädd att de kanske är så. 

Har två underbara härliga tjejer i mitt liv som kämpar mot cancer med. 

Fy fan säger jag bara. 

Dessa underbara kvinnor är runt min ålder o två barn var. De båda är glada positiva framåt o väldigt sociala. Rent ut sagt underbara. 

Va fan!?!? 

Ska de va så här?! 

Ena tjejen började sitt helvete med bröstcancer. Nu lever hon utan bröst. Hon lever nu också med cancer i skelett o kommer ha de i resten av livet. 

Den andra tjejen började sin helvetesresa i livmodern. Hon har frajtats o kämpat tom. mot hajar ;) 

Utan livmoder lever hon idag o vet att hon inte kan vinna mot sin helvetes motståndare. 

Fy fan... 

Jag var så impad över dessa tjejer när jag umgicks ofta med dom. Jag tyckte de va underbara o glada jämt. Vi har skrattat då många gånger tillsammans o ni har båda gett mig minnen för resten av mitt liv. 

Ni är underbara. Ni är riktiga kämpar. 

Är så stolt o glad över att få vara er vän. 

Vilket konstigt o långt inlägg de blev... Behövde visst få ur mig lite... 

De underbars kvinnor jag nämner har varsina bloggar förresten... 

O se nu till o undersöka er där ute. Gör cellproverna o kläm på era bröst efter knölar. Vill inte att fler vänner ska drabbas av detta hemska öde... 

Kram till er alla o en stor sådan till 

Becky o Mia. <3<3 

2 år tillsammans idag. 

Ser fram imot alla kommande år tillsammans med dig Mathias. 

❤️❤️

Kärlek. 

Mathias o de fyra små älsklingarna. 

❤️❤️

Upp runt 9 o fixa inför dagen. 

Tandläkare o tatuering stog på schemat. 

Gick bra hos tandläkaren denna gång. Blev glatt överraskad att inte behöva betala för lagning då de gjorde samma förra året så blev mer en reparation. 

Så bara besöket. De tackar vi för. 

Skjutsa hem mamma igen. 

Tack mamma för barnpassning under tandläkartiden. 

Hem, upp två trappor. 

Mys bud skrik gråt o mat. 

Liiiite sömn. I skift ;) 

Laddad inför tatueringen. Redo o taggad. 

Men nä, då har hans kollega brutit armen så de är massa att göra. De va jättetrevliga o gav mig en ny tid samt kompensation. Men lite ledsen blir man ju... 

Å de e rätt ofta de händer nu. 

Tandläkaren, vårdcentralen o nu tatueringen. Vore lättare då om jag inte kånka på alla extrakilon iform av bebisar. 

Hem igen. Gap skrik missnöje. 

Lite mys o bus o mera skrik. 

Sebastian skrek länge o okontaktbar. 

Hua... 

Nu sover de båda gott i sina sängar o jag tänkte göra detsamma. 

Ta hand om er! 

Femårskalas o Strutsfarm på vikbolandet. Parkhäng o kompislek. 

Vi har haft fullt upp senaste veckan må ni tro. 

Bra o härligt på många sätt med, men lite friska barn önskas nu. Jennifer har inte inhalerat sedan i måndags men har varit påverkad av förkylningen. I torsdags klassade jag oss iallafall som inte längre smittsamma. 

Imorgon är de måndag igen, vilket innebär pappadagen. Tänk att de går så bra som de gör med varannan vecka. Så stolt över döttrarna. 

Vi kan prata öppet o ärligt on det hela men det känns så naturligt att vissa har två hem idag. 

Sorgligt kanske, men sant. 

Barn mår bra när mamma o pappa mår bra säger jag.

Nä, sova lite innan de små börjar gny igen. 

Yngst var dock strutsbebisen som kläcktes i går kväll. Sååå söt!!! 

Bebisen va dock inte med i mobilalbumet utan i kameran. Men så liten. 700-800 g när de föds o ett år senare 100-140 kg!!! 

Coola djur ! 

Tårarna rann o illamåendet kom krypande. Hur kan en/flera människor rada upp andra MÄNNISKOR o avrätta dom en efter en. Hur kan en så kallad människa halshugga en annan MÄNNISKA o tro på nån sorts Gud o att Gud vill detta. Eller vad nu hans Gud heter. Är detta religion?! 

Ska inte medmänniskor hjälpa varann. 

Är vi inte på denna planet tillsammans o just nu? 

Att jag fick se tårarna rinna ner från kinderna på människor i flykt för stympats så kallade människor kidnappat deras barn, fruar , syskon... 

Vad är det här för värld vi lever i. 

Tårarna rann länge o jag gjorde nått jag sällan gör. Jag bad. 

Jag bad för de som lider i krig. 

Jag bad för de som flyr ett krig. 

Jag bad för mina medmänniskor. 

Kristen, muslim eller jude vad spelar det för roll. Vi är människor. 

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad lärde jag mig som barn. 

Fy fan... 

Så sjukt fint!!!

Blev så avis på honom. Att han hann före alltså. Jag ska dit nästa vecka ;)