Cellprov

Har jag sagt att jag hatar att vänta? 
Hata är ett starkt ord o jag försöker undvika det... men nu är det över 5 år sen jag fick veta om mina cellförändringar.  Sen att det här varit höggradiga ena gången o låggradiga andra osv har liksom inte spelat mig nån större roll... de finns där. De är i min kropp. Nått som inte ska finnas. 

I mars tog de bort livmoder äggledare o livmodertappen. Har kvar äggstockarna o klarade mig därför ifrån klimakteriet. Alltid nått i eländet. 

Men när läkaren ringde mig en måndagskväll kl 18 o sa att det inte fanns några cellförändringar i den bortopererad livmodern blev jag rätt chockad. 
Sen kom jag på att de fortfarande kan finnas i mig. Väntan kvarstår. 

Läkaren talade lugnt om för mig att i september skulle jag komma för ett nytt cellprov o se hur allt låg till då. 

I september. 

Tyckte de kändes väldigt långt bort så jag bad henne göra allt hon kunde för att få mig kallad i augusti efter semestern i stället. Hon lovade inget, men skulle försöka. 

För ca 3 v sen började jag känna att de va jobbigt för september va ju över o förbi o ingen kallelse hade jag fått. 
Loggade in på 1177 o bad om att bli kontaktad då jag önskade en kallelse omgående efter läkarens ord om september. 

Min läkare svarade dock inte, men en småsnäsig sköterska gjorde de med orden - du står i kö men det är rätt lång väntetid på cellprovstagning nu. Wtf. 

Jag har opererat bort min livmoder pga cellförändringar!! Jag är 36 år gammal o har genomgått denna hemska operation o vill hemskt gärna veta att det inte var förgäves. 

Blev lite chokad yror jag, men häromkvällen fick jag nog. Blev arg o riktigt förbannad på hur illa de skött allt vad gäller detta. Inför op, efter op, bemötandet på avd efter uppvaket osv osv. 

Loggade ännu en gång in på 1177 o nu var jag inte jättesnäll i mina ord för nu jävlar ska jag ha en tid o det är nu. 

Min mobil pingade till i dag. Nytt brev i kivra från Region Östergötland.
1 november ska jag ännu en gång få träffa överläkaren. 

Att man ska behöva stångas o bråka för att få hjälp utav svensk sjukvård gör mig förbannad. O de gäller ju inte bara vården... arbetsförmedlingen o försäkringskassan förminskar ju människor dagligen. 
Är de nått jag inte klarar av så är de folk som klappar mig nedvärderande på huvudet o kör en Lilla gumman. 
Nä fy fan. Nu har jag väntat färdigt. Ge mig svar. 

Tack för ordet o kärlek till er alla. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback