I morgon när vi vaknar har vår lilla Cornelia blivit 2 år.


Kl 14 åkte vi in till förlossning för vi trodde vattnet gått. Så va dock inte fallet men värkarna satte igång därefter, så vi blev ombedda att ta en promenad och vi kom inte längre än till Vrinnevihus innan jag inte orkade mer...

Runt 17 la jag mig i ett varmt bad, men kom inte riktigt till ro där heller så där blev vi nog bara ca 30 minuter....

Sen va de igång. Värkarna blev kraftigare och kraftigare och lustgasen kom till undsättning. Min gode vän lustgasen.

Kl 22 tyckte våra nyvunna vänner, sköterskor, att de va synd att dom inte kunde vara med när vårt barn kom till världen, men deras sift var slut så dom skulle titta till oss under morgondagen...

Vi väntade och väntade och till slut sa dom att de va dags att krysta. Tack och lov för nu gjorde inte lustgasen eller ryggmärgsbedövningen nått längre..... Och Ja, jag valde ryggmärgsbedövning när dom sa att de va sista chansen att få det... Men i efterhand så hjälpte de ju inte för den smärtan jag ville få bort va ju Cornelia's huvud *ler*
Men men, hur skulle jag kunna veta det när jag aldrig gjort de förut....

Kl 00.23 kokm vår underbara perfekta lilla dotter till oss och glädjen var total. Äntligen en liten familj!!