på arbetsförmedlingen som arbetssökande.....

önskade det vore en riktig anställning nånstans men ska ringa ett samtal i morgon och se vart det leder.

Stod i allafall där bland alla andra arbetssökande strax innan ams öppnade i morse.... En stor klump i magen över att verkligheten faktiskt är i kapp mig.... Min lilla flicka är över ett år och går på dagis och jag tragiskt nog inte har mitt underbara jobb kvar.... det svider så att inte ha mitt jobb kvar... trots att det är 1 ½ år sedan jag fick gå på "arbetsbrist".... anledningen var ju egentligen att chefen sålde sitt mest inkomstbringande företag och fotofabriken inte funkade med det antal anställda mot det vi faktiskt fick in.... så då fick inte jag plats där längre...

Hela Nathalie's graviditet gick jag ju arbetslös, men utan högre kram då jag faktiskt skulle få barn och vara föräldraledig i minst ett år. Men nu är det annat.

Håller tummarna för att det blir något utav samtalet i morgon så jag slipper ams.... även om de människor jag mött faktiskt hjälpt mig på ett bra sätt.....

Ta hand om er!