Är lite fundersam just nu. 

När jag fick Cornelia va jag hönsmamma o trodde inte hon skulle klara sig en kvart utan sin mamma. 

När Nathalie kom mådde jag halvdant o hade mycket i livet ( farmor dog fyra dagar innan hon föddes o mormor typ två veckor efter o tre månader senare va de dop o bröllop) men körigt överallt o en storasyster som inte kunde låta lillan sova ifred eller ens va ifred en minut. Stressad för minsta lilla o gjorde inte mycket alls. Tog oss till o från dagis o hängde på öppna förskolan. Tyckte det va jättejobbigt o de va en stor omställning. De va 2 år o 2 månader mellan dom. 

När jag fick tvillingarna va jag förberedd på totalt kaos, stress o otillräcklig känsla. Men nä. Jag trivs bättre än någonsin. Ingen stress. Ingen direkt oro. 

Lugn. Lycka. Kärlek. 

Älskar livet.