När jag vaknar igen befinner sig mina döttrar på svensk mark igen...

 Åh va knas jag har vart denna vecka. Vimsigare än nånsin... 

Kombon trött/ledsen/massa att göra o vilja göra = 

Kaos i mellan öronen... 

Men de går , en dag i taget. Finns ju alltid massa mys o gos o underbart med så klart, men denna vecka har jag inte vart mig själv. Nytt prevmedel o konstant kvinnovecka gör nog inte saken bättre/lättare. 

Nu blev de privat men nu förstår ni kanske hur läget ligger. 

Har konstaterat att tiden går för fort o barnen växer i samma takt.

 Vill inte... Sakta ner... Hinner ju knappt med... Galet... Ska de va så här? 

Älskade lilla stora Cornelia blir 7 år om 5 dagar! Hur galet är inte det då?!? 

Nu ska jag lägga huvudet på kudden o efter denna dag blir jag förvånad om jag inte däckar direkt när huvudet landar.