Min livmoder har fyllt sitt syfte, men ändå är de en sorg.. att det inte längre är mitt val. Cellförändringarna fattade ett beslut åt mig. 

Jag är färdig med barnafödande o de visste jag ju innan "domen" kom. Men ändå... o det faktum att man i detta sorgearbete ska dela korridor med lyckliga nyblivna föräldrar o deras nyfödda bäsar... sjukt... verkligen sjukt. 

De som fått missfall, gjort abort, genomgått hysterektomi delar korridor o matsal. Det tycker jag är bisarrt. Helt sjukt. 

Minns när Cornelia låg i min mage o jag fick en jätteblödning o vi trodde vi förlorat henne... ja vart fick man åka då?... gyn, avdelningen som delar lokaler med bb. 

Jag är så tacksam o glad över mina 4 underbara barn. De är mitt liv. De är mitt allt. Vet inte vem eller vad jag vore utan dom. Älskar dom så otroligt mycket o känner stolthet över att jag fått äran o vara deras mamma. Deras trygghet. 

Jag är långt i från perfekt, men jag gör mitt bästa. O de växer upp o blir riktigt goa ungar.  

De växte i mig, i min livmoder, som de imorgon kommer plocka ur min kropp via samma snitt som tvillingarna föddes genom. 

Så en vecka efter de föddes att jag hellre föder 10 ungar vaginalt utan bedövning än att genomgå ett kejsarsnitt till. Haha, nu gör jag de igen men utan en unge som belöning. Men med hälsan i behåll. 

Vill tacka er alla för fina o stärkande ord, alla kramar, all peppning. Ni är alla guld värda. 

Hoppas jag orkar skriva några ord i morgon, men lovar inget. 

Klockan 7.15 ska jag infinna mig på operation så tänk gärna på mig. Stor kram till er alla ❤